The story behind


Det är Arla morgon i Varanasi när blå ögon möts. Där längs Ganges står två främmande personer som ändå ser igenkännande på varandra. Vi ler lite försiktigt båda två. Han kan bara några få ord engelska. Men ord är inte alltid nödvändiga när gester och huvudrörelser kan ge ett eget språk av förståelse och närvaro.


Här på platån utövar han sina dagliga morgonrutiner. Vant rullar han ut sin matta inför meditationen. Utsikten är fantastisk och dagen börjar gry längs floden. Han undrar vad jag gör där och jag visar min kamera och försöker förklara att jag är fotograf samt reser runt. Jag ror lite med armarna för att visa att jag åkt båt tidigt i ottan för att se solen gå upp över Ganges. Det är svårare att förklara att jag ville se hur stillheten går över i ett myller. Hur människorna längs de olika Gathsen gör sina ritualer. Hur dagen börjar för många. Kläder tvättas, kor badas, tänder borstas och det mediteras. Ganges är helig och människor vallfärdar hit. Ja, Varanasi är en mycket speciell plats. Han nickar som han förstår på något vis. Han pekar mot sin matta och det är dags för honom att meditera. Jag tar mod till mig och frågar om jag får ta en bild på honom. Hans huvud vickar åt vänster och åt höger ett par gånger som man gör i Indien när man svarar ja. Han för ihop sina händer, böjer ner sitt huvud en aning och sluter sina ögon en kort stund. När han tittar upp igen är blicken stark. Han lyfter högra handen upp mot himlen. Vi ser in i varandras blå ögon. Jag riktar min kamera och tar bilden. Han för sin hand mot min panna och säger ”Jeete Raho”, den hinduiska frasen för ”Må du ha ett långt liv.”

Se Orlandos produkter här